fredag 13 mars 2009

Alla dessa bilder #1



http://www.sörenfröberg.se

Jag har hållit på med det här i över trettio år nu, att gå omkring och fotografera, det är väl inget riktigt jobb sa många och kanske många som fortfarande säger så.

Okej jag är böjd att hålla med, men det har blivit ett riktigt jobb för mig och har så varit dom senaste 30 åren.
Det har så klart under dom här åren blivit en hel del bilder både på uppdrag och egna projekt, egna projekten har dock tyvärr oftast runnit ut i sanden och stannat i den berömda byrålådan. ( Så när som på boken (Ögonblick i Stockholm) och en del utställningar)
Uppdragen har tagit över, det egna uttycket har
fått stå tillbaka, jag har helt enkelt varit för kåt på pengarna.

Men med tiden har uppdragen sinat och tiden och lusten för egna idéer har ökat markant.

Jag har sedan en tid börjat gå igenom mina gamla negpärmar och håller på att scanna in det som är värt att bevara och fick idén från
en annan blogg (Thomas Nilssons, tankar från 39e gatan, för övrigt en av de bästa bloggar) att under vinjetten " Alla dessa bilder" ( på gränsen till stöld) presentera mina bilder, får se hur länge det varar min uthållighet brukar vara noll och där inunder.

I alla fall här kommer den första bilden, tagen på plattan 1982.

7 kommentarer:

Knut Koivisto sa...

Spännande att höra!

Trettio års fotograferande.. det finns nog material.

Ett av de spännande aspekterna med foton är att när 10, 20, 30 år passerat blir bilderna laddade med något nytt; Historia! Och det är alltid intressant.

Ge oss lite bakrund också. Kommer du ihåg vad det var för dag? Var det en mulen dag? Kände du honom eller bara låg han där och matade duvorna? Minsta lilla observation ökar tyngden.

Ser fram mot mer.
/Knut

Knut Koivisto sa...

Och du, håll kvar rubriken och fortsätt numreringen! Jag gillar serier.

/K

Sören Fröberg sa...

Hej knut,
kul att du är en sådan aktiv svarare, tyvärr kan jag inte säga det samma om mig själv.

Skall försöka ge lite bakgrund om möjligt.
Men många av bilderna är tagna för nästan 30 år sedan, så den konversation som var med motivet är till stor del numera bortglömd.

Och att jag sedan var ganska dålig på att datera mina neg gör ju inte saken bättre, det är ju skillnad idag med digitalkamerorna som håller reda på det mesta när det gäller tekniska data.
Men jag skall försöka leta i dom bakre regionerna av den del av minnet som finns kvar.
Numrering lovar jag att fortsätta med.

Thomas Nilsson sa...

Hej Sören!
Kul att jag kan inspirera :-)
Ingen lever i ett vakum, vi måste alla inspirera varandra. Dina bilder är en inspration!

Vet inte om jag håller med Knut 100%. Jag tycker att vissa bilder kan bli bättre om man inte vet allt. Att betraktaren får fundera lite och kanske fylla i luckorna med sin egen fantasi.

Bara en tanke.
För övrigt är du Knut oskså en inspirerande människa!

Knut Koivisto sa...

Nu har vi snart inspirerat varandra i en cirkel!

Både ja och nej.
Ibland vill man inte veta.. MEN.. fotografer är ofta väldigt dåliga på att berätta/beskriva om sina och andras bilder (detta är en generalisering, men nödvändigt för resonemanget).

Vi/fotograferna saknar ofta ord för vad vi/de håller på med. Men, och detta är viktigt, det gör inte konstnärer t.ex. (som fotografer gärna vill jämföra sig med). I stället säger vi/fotograferna att bilden skall berätta själv.. och slipper sätta ord till bilderna (tacka f** för det, vi är ju fotografer inte ordmänniskor).

För två veckor sedan reste jag en helg med två otroligt kunniga och kompetenta personer som arbetar dagligen med bilder/fotografier och i sådana sammanhang måste du kunna sätta ord på bilderna/fotografierna.

De var båda överens om en sak, de hatar ordet "känsla" som verkar var det enda egentliga ordet fotografer använder om en bild om han/hon beskriver något annat en en ren teknisk aspekt av en bild.

I diskussioner var ordet "känsla" bannlyst (som i "Jag gillar känslan i den här bilden" eller "Vilken härlig känsla!"). Jag håller faktiskt med dem det är ett totalt onödigt ord vi borde undvika (utom kanske när vi talar om relationer).

Nu har vi en blogg här där vi kan träna på att prata runt bilder. Man kan skriva ett helt inlägg runt en bild utan att nämna bilden en enda gång (jag har gjort det själv flera gånger) men jag är övertygad om att texten berikar upplevelsen av själva bilden.

Det är dessutom så att om vi kan tala om våra bilder kommer vi att öka respekten för det vi håller på med. Om vi inte gör det (talar) så kommer någon annan som kan det.

Jag efterlyser inte facit till bilden men kanske lite tankar och observationer runt den. Som kan öka djupet i upplevelsen.

Thomas Nilsson sa...

Jag håller med dig i ditt resonemang Knut.

Kanske kan man säga att om man inte lämnar någon textinformation till en bild så ska det vara ett medvetet val. Det ska inte vara för att man inte orkar eller inte kan uttrycka vad man vill förmedla.

Vet inte om du kollat in min blogg. Men jag skriver en hel del till mina bilder. I bland handlar det om bilden direkt medan det ibland kan handla om något annat men med vissa beröringspunkter till bildval.

I min serie "Alla dessa dagar", som Sören refererar till här, kommer jag att ha mer text till en del bilder medan andra bilder bara kommer att ha datum och plats.

Egentligen tycker jag att det kan bli ganska effektfullt att bara ha datum och plats, men insåg att det finns historier värda att berätta till vissa bilder. Så därför gör jag det.

Keep up the good work!

Knut Koivisto sa...

Tror egentligen vi är eniga.
/K