Vid en intervju med Helmut Newton fick han frågan om han aldrig längtat efter att få göra film. Han skrattade och sa att han absolut inte ville göra film. Han sa att det var så skönt att kunna göra jobbet själv och så gjorde det inget om något blev fel. Det kostade inte så mycket.
Att göra en film är ett mastodontprojekt vars slutmål är att ge Producenten en vinst. Men det är också ett verktyg för kommunikation. Tankar och idéer skall förmedlas till en motagare och det görs på två sätt. Genom ord och genom bild. Det finns mycket vi stillbildsfotografer kan lära av våra kollegor, filmarbetarna.
För en filmfotograf är många tekniska detaljer extremt viktiga för berättandet. Vilken nivå skall kameran placeras i. Uppifrån, strax under ögonhöjd eller låg kameravinkel. Vilken brännvidd skall användas. Hur skall ljuset sättas. I vilken ton skall scenen filmas, varm eller kall. Med mera. Filmfotograferna vet att dessa detaljer är viktiga för berättelsen.
Helt självklart?
På engelska heter det egentligen Director of Photography, DOP. Det betyder att han styr hur bilden skall se ut. Smaka på det. Hur ofta får vi inte höra att en film av en viss regissör var väldigt vacker eller någon annan referens till utseendet på filmen. Det var filmfotografens verk, DOP. Vi bildmakare är också bildregisörer.
Ibland räcker det med att se fotografier från scener för att inse att fotograferna inte hängt med. Bara en så enkel sak som att böja på knäna för att hamna i samma nivå som filmkameran verkar vara svårt. Eller använda bränviddar som efterliknar den aktuella på filmkameran. En smaksak kanske, men effektiva om man är observant.
Riktigt bra filmfotografer är väldigt duktiga på att bygga "bilder". Ta till exempel scener med flera personer i. Det är lätt att få bra gruppbilder om man studerar några bra filmer. Även hur man "fyller" bilden kan vara värt att titta efter, men som jag skrev i förra inlägget är det lätt att bli lurad av hur bilderna klippts ihop. Så som man kommer ihåg att scenen såg ut kanske inte stämmer med hur det verkligen var.
Stora filmer och stora filmfotografer lägger ner mycket arbete på planeringen, innan man börjar filma. Det finns böcker att läsa om detta. En heter "Cinematography: screencraft" av Peter Ettedgui, som egentligen är en antologi med 17st filmfotografer. Bland annat Sven Nykvist, Laszlo Kovacs, Gordon Willis och Michael Chapman. Även en av mina favoriter medverkar, Darius Khondji. Han var DOP på "Delikatesen", "De Förlorade Barnens Stad" och "Alien Resurrection" (regi Jean-Pierre Jeunet) för att inte tala om hans betydelse för utseendet på "Seven", av David Fincher, vars svarta ton diskuterades länge av fotografer (boken ger svar och det kar kemiskt i framkallningen).
En av de riktigt tunga namnen är Vittorio Storaro (italien) med filmer som "Apocalypse Now" och "Den Siste Kejsaren". Storaro har skrivit mastodont-trilogin "Scrivere con la Luce" där han i ord och bild ger sin syn på filmkonsten och Bilden.
Så vad har allt det här för betydelse för fotografer?
Filmfotografer studerar bild, måleri, psykologi med mera för att bli duktiga på att kommunicera, varför skall inte vi fotografer göra det samma. De tar sina lärdomar och plöjer ner det i sitt skapande. Detsamma skall vi fotografer och bildskapare göra.
Men det gör ni väl redan eller hur?
Det här räcker för nu och Peter har inte fått svar på sin fråga ännu.
Ni kanske redan har tröttnat på mina små utläggningar?
Vittorio Storaro:
"Light is the word, the word is love,
love is knowledge,
knowledge is freedom, freedom is light,
light is energy, energy is all.
