Lära gamla hundar sitta

En bild jag rotat fram från den gamla goda tiden, då man använde silverhalider och kemi och en massa tålamod, för att få över huvud taget få fram sina bilder.

Christian Eklöw och Christopher Panow, regissörer (de jobbar alltid i ett par).

Deras film, Hundtricket, innehöll en skön typ som tvingade alla dra av brallorna när de skulle sitta i hanns nya fina vita soffa. Alltså.. varifrån får man en sådan idé.. tydligen skall det finnas en riktig person som fått låna sitt särdrag.

Men var det bättre förr på den gamla goda analoga tiden? Nej, jag tycker inte det. Men väldigt nostalgiskt.

Hundtricket då.. fungerar det? Självklart!

Hundtricket - The Movie

www.koivisto.se

För sent

www.bobreklambyra.se

Mitt i koskiten

Filminspelningar är allt annat än glamorösa. Det är varma kläder, okristliga tider och väntan.. och ibland koskit.

Kjell Sundvall (höger om kameran) är mitt inne i inspelningen av "Grabben i graven bredvid". Scenerna i ladugården filmas bland 40st kor i Älvsbyn. Ute är det snö och kallt. Inne har man stängt av all ventilation för att inte störa ljudupptagningarna.

Men 40st kor bryr sig inte mycket om filminspelning, de kissar och bajsar hela tiden. Det dröjer inte länge innan "doften och fuktigheten" börjar bli påtaglig! Allt luktar! Inte så där "mysigt" som en del tycker att gödselstacken sprider sin doft, utan färskt och fränt.

Det är fredag och snart sitter halva filmteamet med Kjell Sundvall, Mikael Nyqvist och Elisabeth Carlsson på ett fullsatt flyg till Stockholm. De som inte hann duscha (de flesta) tog med sig lite "kodoft"...

Glamoröööst...

www.koivisto.se

Alltid lika sympatiske Jonas

Barnen har precis upptäckt att den stor världen kommit till just deras slitna bostadsområde i Uddevalla.

Ett filmteam, med regissören Daniel Lind Lagerlöf i spetsen, har slagit ner mitt bland hyreshusen och skall spela in några scener i långfilmen Miffo. Det är slutet på sommaren 2002 och de flesta fotografer använder fortfarande film (Kodak Tri-X, Canon F1n med 35mm f2,0).

Jonas Karlsson har inget emot att skriva några autografer under fikapausen. Strax skall han spela in scenen där han för första gången följer med den rullstolsbundne Carola (Livia Millhagen) hem från pizzerian. Men det måste bli mörkt ute först.

www.koivisto.se

Jag mötte... Anton Corbijn!

Anton Corbijn är en av de få fotografer, som är känd utanför fotografkretsarna.

Samtidigt är fotografer det "svåraste" man kan fotografera, det finns liksom inget att gömma sig bakom. De kan redan alla tricks. Att då försöka göra sin egen bild av en sådan gigant som Anton Corbijn känns övermäktigt. Man kan svårligen övertrumfa honom, men man måste ju försöka.

Anton Corbijn besökte den här gången Stockholm i egenskap av filmregissör för sin egen film "Control", som handlar om Ian Curtis och hans grupp Joy Division. Corbijn ville också ha kontroll över all tokiga fotografer som ville ta hans bild och utlyste ett enda tillfälle för fotograferna att få ta sina bilder.

Jag lyckades dock få till ett eget tillfälle senare. Jag fick 1 minut för bilder till Festival TV.

- I particulary like pictures that don't have a special meaning, svarade han när jag frågade vad han gillar.

Voila! En legend. Anton Corbijn.

Control visas i samband med Stockholms Filmfestival

http://www.koivisto.se

Jag mötte.. Paul Schrader!

Tidigt söndag morgon.. man undrar varför man har det här jobbet. Vanliga människor är hemma och sover eller umgås med sina familjer.

Men min förmån är personerna jag träffar, som här, Paul Schrader. Manusförfattare och Regissör. Manus till "Taxidriver" och "Kristi sista frestelse" bland annat. Aktuell med en ny film "The Walker" om han skrivit och regisserat.

Jag har ibland världens bästa jobb, värt att gå upp tidigt en söndagmorgon.

Paul Schrader får Lifetime Achivement Avard på Stockholms Filmfestival

http://www.koivisto.se

“THE DEVIL CAME ON HORSEBACK”

Den 20 november 19.00 visas “THE DEVIL CAME ON HORSEBACK”på SF Park BIO, Sturegatan 18

About the movie:

THE DEVIL CAME ON HORSEBACK exposes the tragedy taking place in Darfur as seen through the eyes of an American witness who has since returned to the US to take action to stop it.

Using the exclusive photographs and first hand testimony of former U.S. Marine Captain Brian Steidle, THE DEVIL CAME ON HORSEBACK takes the viewer on an emotionally charged journey into the heart of Darfur, Sudan, where an Arab run government is systematically executing a plan to rid the province of it’s black African citizens. As an official military observer, Steidle had access to parts of the country that no journalist could penetrate. He was unprepared for what he would witness and experience, including being fired upon, taken hostage, and being unable to intervene to save the lives of young children. Ultimately frustrated by the inaction of the international community, Steidle resigned and returned to the US to expose the images and stories of lives systematically destroyed.

The ticket prices are as follows: (100% of ticket proceeds will be donated to organizations working with this crisis)
250SEK supporter
500SEK sponsor (includes a signed copy of Brian’s book)
1000SEK change agent (provides seed funding for a social project in Darfur)

To Purchase Tickets: email thedevilcameonhorseback@gmail.com
And Make direct payment to: The Devil Came on Horseback
Handelsbanken, Clearing #: 6110, Acct#: 610 527 002
Please be sure to indicate your name and number of tickets during payment.

Efter filmen blir det möjligt att diskutera med Brian och andra experter om krisen i Darfur.
Vad sägs bloggare skall vi gå på bio tillsammans

http://www.carlgren.se

Den stundande helgen

skall vi minnas våra avlidna nära och kära.
"Rum 1408" har haft premiär och det fordrar en fotografkommentar.
Apropå dessa två saker kommer här mitt fotografiska verk...
Memento mori!

Konny Domnauer www.konny.se

Fotografi vs. Film, del2

Vid en intervju med Helmut Newton fick han frågan om han aldrig längtat efter att få göra film. Han skrattade och sa att han absolut inte ville göra film. Han sa att det var så skönt att kunna göra jobbet själv och så gjorde det inget om något blev fel. Det kostade inte så mycket.

Att göra en film är ett mastodontprojekt vars slutmål är att ge Producenten en vinst. Men det är också ett verktyg för kommunikation. Tankar och idéer skall förmedlas till en motagare och det görs på två sätt. Genom ord och genom bild. Det finns mycket vi stillbildsfotografer kan lära av våra kollegor, filmarbetarna.

För en filmfotograf är många tekniska detaljer extremt viktiga för berättandet. Vilken nivå skall kameran placeras i. Uppifrån, strax under ögonhöjd eller låg kameravinkel. Vilken brännvidd skall användas. Hur skall ljuset sättas. I vilken ton skall scenen filmas, varm eller kall. Med mera. Filmfotograferna vet att dessa detaljer är viktiga för berättelsen.

Helt självklart?

På engelska heter det egentligen Director of Photography, DOP. Det betyder att han styr hur bilden skall se ut. Smaka på det. Hur ofta får vi inte höra att en film av en viss regissör var väldigt vacker eller någon annan referens till utseendet på filmen. Det var filmfotografens verk, DOP. Vi bildmakare är också bildregisörer.

Ibland räcker det med att se fotografier från scener för att inse att fotograferna inte hängt med. Bara en så enkel sak som att böja på knäna för att hamna i samma nivå som filmkameran verkar vara svårt. Eller använda bränviddar som efterliknar den aktuella på filmkameran. En smaksak kanske, men effektiva om man är observant.

Riktigt bra filmfotografer är väldigt duktiga på att bygga "bilder". Ta till exempel scener med flera personer i. Det är lätt att få bra gruppbilder om man studerar några bra filmer. Även hur man "fyller" bilden kan vara värt att titta efter, men som jag skrev i förra inlägget är det lätt att bli lurad av hur bilderna klippts ihop. Så som man kommer ihåg att scenen såg ut kanske inte stämmer med hur det verkligen var.

Stora filmer och stora filmfotografer lägger ner mycket arbete på planeringen, innan man börjar filma. Det finns böcker att läsa om detta. En heter "Cinematography: screencraft" av Peter Ettedgui, som egentligen är en antologi med 17st filmfotografer. Bland annat Sven Nykvist, Laszlo Kovacs, Gordon Willis och Michael Chapman. Även en av mina favoriter medverkar, Darius Khondji. Han var DOP på "Delikatesen", "De Förlorade Barnens Stad" och "Alien Resurrection" (regi Jean-Pierre Jeunet) för att inte tala om hans betydelse för utseendet på "Seven", av David Fincher,  vars svarta ton diskuterades länge av fotografer (boken ger svar och det kar kemiskt i framkallningen).

En av de riktigt tunga namnen är Vittorio Storaro (italien) med filmer som "Apocalypse Now" och "Den Siste Kejsaren". Storaro har skrivit mastodont-trilogin "Scrivere con la Luce" där han i ord och bild ger sin syn på filmkonsten och Bilden.

Så vad har allt det här för betydelse för fotografer?

Filmfotografer studerar bild, måleri, psykologi med mera för att bli duktiga på att kommunicera, varför skall inte vi fotografer göra det samma. De tar sina lärdomar och plöjer ner det i sitt skapande. Detsamma skall vi fotografer och bildskapare göra.

Men det gör ni väl redan eller hur?

Det här räcker för nu och Peter har inte fått svar på sin fråga ännu.

Ni kanske redan har tröttnat på mina små utläggningar?

Vittorio Storaro:

"Light is the word, the word is love,

love is knowledge,

knowledge is freedom, freedom is light,

light is energy, energy is all.

http://www.storariovittore.com

http://www.koivisto.se