Fri Television

Det finns vissa saker man gör per automatik. Till exempel "älskar" de flesta att klaga på Sveriges Television. Jag undrar ofta om de gör det utan att ens tänka sig för. Det bara kommer ut ur deras munnar.

Jag gillar i alla fall SVT. Jag tittar inte på alla deras program och jag tittar också på andra kanalers program. Men de har generellt hög kvalitet på sina program och man slipper ju reklamen som avbryter hela tiden!

Jag har faktiskt inget emot reklam men det är såå trist att program hackas sönder. Jag tycker det skulle räcka med reklam mellan olika program. Om man nu tvingas att ha det.

Nu verkar det som TV-tittandet över huvudtaget kommer att genomgå stora förändringar i framtiden. Precis som att fotograferandet och vem som gör det, ifrågasätts idag.

Fotograferna vill gärna slå vakt om "Kvaliteten"... gör du?

http://www.koivisto.se

Äntligen!

God Jul och ännu bättre Nytt År än de tidigare
önskas er alla bloggande fotografer från en som
kom på att det är storhelg och att jag borde - eftersom ingen annan
gjort det hittills - skicka ett litet kort...




www.konny.se

Någon

In i Dimman

Tiden innan jul är alltid hysterisk. Så mycket som skall vara avslutat innan den 24:e. Ju äldre jag blir, desto mer undrar jag, -Vad är meningen.

Jag var tvungen att göra en snabbvisit i Oslo. När jag skulle flyga hem på torsdagskvällen slog dimman till. Hur ofta hör man, att man inte kan flyga för att det är dåligt väder, nuförtiden. Tydligen var väderförhållandena extremt ogynnsamma. Flera minusgrader och dimma.

Det bildas is på vingar och i motorer. Efter Gottröra incidenten vet man vad lite is kan ställa till med.

Avgångstiderna flyttades hela tiden längre bort. Jag började tro att jag skulle få sova i en stol. Rösten i högtalarna förklarade vid 21-tiden att nu var Gardemoen flygplats stängd och alla kunde ta sig hem (hur gör man när man bor i Stockholm). SAS ställde in alla operationer.

Jag skulle flyga FlyNordic och de stod på sig och sa att planet går på den nya utsatta tiden...

Vi fick kliva på och vår finske kapten, Markku Harjamaa hade lite SISU. Efter att ha värmt upp motorerna drog vi iväg hem till Stockholm. SAS resenärerna hade fått gå och lägga sig eller tagit bussen till Stockholm.

Hyvin Tehtu Suomalainen!

http://www.koivisto.se

Besök Strindbergmuséet

Telefonen ringer. Jag är stressad. Måste bli klar.. måste bli klar..

I andra ändan, en av mina vänner på SVT.

-Vi skall göra en utställning med detaljer från kostym och scenografi på Strindbergmuséet (inför TV dramat "August" som sänds i jul). Vi tycker det skulle vara utmärkt om vi fick ha med dina bilder som du tog.

Nu står jag på invigningen, fortfarande med andan i halsen efter språngmarschen. Jag känner lugnet lägga sig. De har ordnat allt. Gjort i ordning bilderna (70x100 cm), hängt dem. Tillsammans med handsydda sekelskiftes kostymer och vackra scenogrfidetaljer, utgör hela utställningen en fantastisk helhet.

De underbart vackra klänningarna av Annika Gaimer och John Virkes detaljerat återskapade rum får mig att inse något otroligt. Jag har fått möjligheten att ta mina bilder, porträtt, under väldigt exklusiva förhållanden. Jag har fått förflytta mig till August Strindbergs sekelskiftes Stockholm. Jag vet inte när jag får göra något liknande igen.

Det är med en smula vemod jag lämnar utställningen.

August sänds i SVT1 i två delar. Del 1 onsdag 26/12 kl 21.00 och del 2 torsdag 27/12 kl 21.00.

"August - det visuella uttrycket" kan besökas på Strindbergmuséet mellan 19/12 2007 och 29/2 2008.

http://www.koivisto.se

Har inte gjort ngt inlägg på ett bra tag pga flytt & allt det för med sig...
Nu sitter man trött efter att ha röjt hela dan & kikar lite i den bärbara, och då hittade jag den här bilden.

Det är ju mycket intressant med hela Knuts resonemang & frågeställningar om varför man - vi, jag, du - fotograferar, och det är ju framförallt svårt att svara på det i fotograferingsögonblicket.
Men den här bilden ter sig i eftertankens kranka blekhet ganska så enkel för mig att - alltså i efterhand - förstå varför jag tog; Jag ville frysa en liten bit av mitt liv, ge mig själv ett någorlunda konkret minne av ögonblicket som då var nu (pretto, jag vet); en kvällspromenad i somras med min äldsta dotter på vägen utanför mina svärföräldrars hus på Österlen.
Detta måste väl för gemene man vara det enskilt allra vanligaste skälet för att överhuvudtaget lyfta kameran, men detta är ju bara en enkel förklaring för mig personligen, och det som krävs för att bilden ska bli intressant för andra är ju att jag på ngt sätt förmedlar vad jag upplevde när jag fotograferade bilden. Och att den känslan i sin tur på något sätt spelar på en sträng hos den som i sin tur betraktar bilden.

Nåja, jag vet inte om den här bilden ger er några dylika känslor, men jag längtar både tillbaka till sommarn som var och framåt - speciellt en sån här råkall decembernatt - till sommaren som kommer så småningom...