Ibland när jag ser andra fotografers bilder (och ibland mina egna), så undrar jag:-Varför tog han/hon den bilden?
Varför lyfte fotografen sin kamera och tog just den bilden? Var det ett utbyte av kommunikation, närmade sig fotografen objektet/personen med respekt eller bara tog han det han ville utan att tänka på att faktiskt TOG något från objektet/personen. Varför samlar fotograferna sina troféer?
Jag börjar faktiskt förstå naturfolken som påstår att ett fotografi tar en bit av själen på den fotograferade (mitt lilla fotografiska fält upptas mest av bilder på människor). Då tycker jag, att jag som fotograf, är skyldig att ge något tillbaks. Ett fotografi/en bild är en gåva som ges till mig som är fotograf. Vad jag försöker ge tillbaks är respekt, att jag tvingas möta personen jag fotograferar på samma plan. Att jag ger av min tid och att jag bemödar mig om att göra en bild som den avbildade personen kan se på efteråt och säga:
-Detta är jag och det står jag för, kanske till och med vara stolt över bilden.
I mitt fotografiska värv stöter jag hela tiden på människor som säger att "Jag blir inte bra på bild"! Jag hävdar att ALLA kan bli bra på bild och om de inte blir det så är det fotografens fel (inte personens). Men det kräver att fotografen verkligen anstränger sig och tar fram det där vackra/trevliga/sensuella m.m. som alla personer har en del av.
Så igen undrar jag, varför togs just den bilden, vad tänkte fotografen på..
Fotografi är ju en form av kommunikation, det är alla överens om idag. Men det är också en form av kommunikation mellan fotografen och den/det man fotograferar. Om den kommunikationen inte finns i fotograferings ögonblicket kommer det att synas på den färdiga bilden.
Jag anser att det finns bilder som inte bör tas.
Om man inte kan kommunicera med objektet.
Om man inte kan tillföra något till objektet.
Om man inte kan behandla objektet med respekt.
Då skall man gå förbi.
Du skall behandla andra så som du vill bli behandlad själv.
Kom ihåg att varje Bild/Fotografi är ett självporträtt.
