Det här är Klara och Gösta. De har varit sommargrannar med min fru sedan hon var en flicka på 7 år, vilket gör att de varit det i 37 år. Jag har fått vara med i 17 av de åren.
Gösta är 83 år och brukar fortfarande jorden som tillhör hans gård. Men detta är sista året, de har köpt hus i samhället några kilometer därifrån. Det känns lite som slutet på en epok - och slutet på en livsstil som är utrotningshotad...
Vi kommer att sakna att se Gösta gå och rensa betlandet upp och ned i 500 metersraderna på fältet utanför sommarhuset. På något bakvänt sätt så fann jag det rogivande att titta på där han travade rad upp & rad ned. Vi kommer sakna att hälsa på med ungarna, leta efter kattungar på loftet och bli bjudna på hemgjord flädersaft. Ungarna kommer att sakna godisburken Klara alltid plockar fram ur kylskåpet och bjuder på (efter att först ha frågat oss om det går bra, och det gör det alltid).
Tack för den här tiden...
1 kommentar:
Fint Peter.. man skall komma ihåg att fotografera sina grannar också! Det är nått som betyder något.
Skicka en kommentar