World Press Photo. Just nu på Galleri Kontrast, Hornsgatan 8.
Tävlingen, med vad man säger är det gångna årets bästa pressbilder tagna av duktiga fotografer världen över, visas där just nu. En svensk fotograf finns med. Jag gick på vernissagen med viss tveksamhet då det under de gångna åren varit övervägande material från krigszoner med mördade människor och allt annat av världens elände. Det regnar våldsamheter och grymheter mest hela tiden. Och jo, det var likadant i år igen.
Visst, fotograferna är skickliga på alla tänkbara vis. Inte tal om annat. Men det blir lite väl mycket av allt elände. Det är naturligtvis viktigt att vara medveten om vad som sker, men ändå. Vad är det för undertexter som lagras i våra minnen? Finns rent av något samband mellan det vi ser här och våldet på hemmaplan?
Där går vi vanliga svenskar, som är begåvade med förhållandevis ganska lite våld, och studerar djävulskapet i detalj på nära håll. Inga skrik, inget blod, inget kpistsmatter, ganska skyddat. På en av bilderna avrättar två soldater en person med kpist helt rått.Vad är det för krafter som möjliggör detta voyeuristiska beteende hos besökarna? Det tycks som om våldet har en märklig dragningskraft på oss människor. Inte bara hos dem som utför det. Trots att alla, i varje fall nästan alla, anser att våld mot andra är omoraliskt och inte borde förekomma. Känner vi oss bättre, mer moraliska, när vi betraktar det enorma våld som dessa fotografier berättar om? Nåja, det finns förstås annat också. En fantastisk svit när Zidane under VM-finalen i fotboll knockar en motspelare med perfekt skalle, spottar mot domaren, får rött kort och blir utvisad. Och mycket annat.
Gå alltså gärna på utställningen och upplev vad människor förmår göra mot sina medbröder/medsystrar. Något som övergår i varje fall mitt förstånd. Men vad vet jag, vad jag skulle vara i stånd att göra i livshotande eller trängda situationer.
Konny Domnauer www.konny.se
2 kommentarer:
En fotograf jag känner (ej här namngiven), som fotograferat i oroshärdar, sa att alla bilderna finns där det är bara att sträcka ut kameran och ta dem.
Han sa att det svåra är att göra annorlunda bilder som berättar en historia på ett deltagande vis.
Helt enkelt bilder som tagits ur ett medmänskligt perspektiv och inte bara som en observatör från en lugn del av världen.
Bilder som inte rider på stereotyper.
Jag tror att vi behöver se verkligheten. För att förstå alla nyheter om allt våld och och anna grymhet. Och när vi ser hemska inslag om hur vi behandlar djur går vi i taket..
http://www.carlgren.se
Skicka en kommentar