Jag utger mig inte för att vara en modefotograf. Jag är porträttör. En modern porträttör har någon sagt. Jag vill ge min bild av något, mitt porträtt. Man skall inte blanda ihop det med en porträttfotograf, det är något annat.
Som när jag till exempel arbetar med en långfilm så tänker jag att jag "gör ett porträtt på filmen". Likadant tänker jag med andra bilduppdrag. Att jag gör en tolkning av det. Jag ser efter vad som finns, vad skall synas, hur vill jag att det skall synas.. på bild (eller BILD som någon sagt). Det är ett slags givande och tagande som är beroende av det mötet som sker mellan mig och det jag fotograferar.
Här hajar nog alla fotografer till och säger att så tänker jag också, men ändå...
Idag när alla skall vara modefotografer, dokumentärfotografer eller konstfotografer, är jag porträttör och det är jag stolt över.
2 kommentarer:
ja, du äger observatörens öga för det avporträttbara och fryser ögonblicket att existera i fri vinkel från tidsaxeln.
Just press that damn button..
Skicka en kommentar